Hej, nu ska jag skriva ett till "muntert" inlägg. Jag tänkte först inte alls skriva nått idag
men kan lika gärna göra det nu när jag ändå inte kan sova.

Är ganska filosofisk av mig så jag varnar er som tycker sånt är skit tråkigt att inte läsa, sen har jag rätt så konstiga tankar när jag är på konstigt humör :s

Så..jaa den jobbigaste tanken är nog ändå, vem är jag? och vad förväntar sig folk av mig?
Jag vet, var dig själv blabla....Men för mig är det ordet så svårt, eftersom att jag ibland bara tappar bort mig själv och inte vet vem jag är och då blir jag apatisk, sur och lite otrevlig.
Jag vet att detta kanske är normala tankar men iallafall.
Tänker mycket på det här med meningen med livet, varför ens ge oss liv om vi ändå ska förlora det? Och om det nu händer nått efter döden, vadå? vad i helvete är evigheten? Vad är en evighet? Det begreppet existerar inte i min värld. Inget varar för evigt.
Jag har tappat mycket nu förtiden, jag önskar att jag kunde få tillbaka det, men det går inte.
Förlåt om jag skriver detta nonsens på bloggen, liksom vadå attention needer. Men jag måste skriva av mig och eftersom jag totalt skiter i vad andra på internet tycker om mig så tog jag till friheten att skriva detta här.
Aja,
när jag var mindre så trodde jag mycket på det här med "soulmate"... Troligen var det nog mest naiva tankar,
det finns ingen perfekt människa, för ingen är gjord perfekt och inte heller uppfostrad perfekt.
Hur kan man då förvänta sig tröst hos en annan människa som också har sina problem?
Allt man kan önska sig är en person som bara tog sin tid och lyssnade, men finns det sånna idag? :s
Jag försöker alltid göra mitt bästa för att lyssna på andra, bara lyssna mest eftersom jag vet att mina råd inte alltid är dem bästa. Jag vill tro att det hjälper dem på något sätt eftersom att om jag inte gjorde det så skulle det vara fruktansvärt frustrerande.
Men när man väl vill att andra ska lyssna så slås jag alltid av tanken typ, "tråkar jag ut den här personen?" eller "varför lyssnar du inte när jag lyssnar på dig?"
Jag vill tro att vad man gör mot andra får man tillbaka. Men ibland så blir det inte så. Sen dessutom kan man inte säga vissa grejer för det kanske förstör humöret eller på nått sätt blir det awkward, typ "varför säger du detta till mig? har du inga andra att snacka med?"....Nej :s hela den här världen förvirrar mig. Orka med sjukdomar som bara gör att folk blir ledsna, orka med kärlek som bara gör att folk sårar varandra....jaa jag vet..jag gnäller, men allt kan inte alltid vara top noch (lol).




Många tror att ögonen speglar själen eller på något sätt visar en människas inre.
Vad tycker ni? :O